Karlsvik
Den gamla bruksbyn Karlsvik med sin bullerbyidyll av pietetsfullt renoverade arbetarlängor gömmer en spännande och intensiv historia. För hundratjugo år sedan fanns här bara sand och något enstaka träd innan ångsågen byggdes och sandbanken började befolkas. Här drogs järnväg och här anlades Luleås första järnverk för att förädla malmen inom Norrbottens gränser. Överallt syns spåren efter det gamla Karlsviks som idag utvecklats till ett upplevelserikt område. MalmbanansVänner har sitt järnvägsmuséum i Karlsvik och de så kallade tyskmagasinen i Karlshäll vittnar om en mörk tid i Sveriges historia. Den stora idrotts- och mässbyggnaden Arcushallen, campingen och utomhusbadet lockar många till den gamla kulturbygden. Och längs älvsstranden ligger niporna, de betagande branta sandsluttningarna med tallarna balanserande på avgrundens rand.

Karlsviks ångsåg
Ångsågen anlades 1871 och två år senare uppfördes de första byggnaderna i Karlsvik. Den fasta arbetarstammen och förmän fick bostäder och handelsbod och skola byggdes. Sågen fick uppleva två högkonjunkturer innan den slutligen lades ned 1903 på grund av finansiella problem. På Udden längst i öster finns rester efter kajanläggningen och brädgården. Längs stränderna ligger mängder med spink från sågverkstiden.

Luleås första Järnverk
Nästa epok i Karlsviks historia blev järnverkstiden som började 1906 då järnvägen drogs mellan Gammelstad och Karlsvik. Anläggningen av järnverket var det första försöket efter malmbanans tillkomst 1888 att vidareutveckla råvaran inom Norrbottens gränser. I januari 1907 arbetade 204 man och ett tjugotal tjänstemän och förmän vid järnverket. Efter några goda år under första världskriget började nedgången och företaget försattes i konkurs 1925. Järnverket uppfattades som ett hot av mellansvenska bruksintressen som gick samman och köpte upp verket. Syftet med köpet var tydligt. All förädling i Norrbotten skulle upphöra. Maskinerna såldes, järnverket sprängdes i luften, järnvägen revs upp och bostäderna såldes ut. Idag finns inte mycket kvar av det som en gång var Luleås första järnverk, men spåren kan följas genom den kulturstig som börjar bredvid campingen.

Malmbanans vänner
Karlsvik kan också skryta med världens nordligaste järnvägsmuseum. Ett besök i det gamla massatorkeriet från 1914 blåser nytt liv i pojkdrömmarna. Det är föreningen Malmbanans vänner, en samling hängivna entusiaster som byggt upp en dokumentation av malmbanans historia. Bland malmvagnar och personvagnar ståtar ett ånglok från 1913 som krona på verket.

Tyskmagasinen
År 1912 startade ett träsliperi i Karlshäll, strax norr om Karlsvik, och en ny koloni av arbetarbostäder växte upp. Sliperiet var igång ända fram till 1962 men idag finns bara ett bostadshus och de två massamagasinen kvar. De stora magasinen påminner om en tid i Sveriges historia som de flesta vill glömma. Under andra världskriget uppläts byggnaderna till lagring av fodersäd, konserver, havre och korn. Tyskarna fick gå in med sina skepp för att lasta och lossa förnödenheter till styrkorna i Norge. I förrådet arbetade mellan 20 och 30 man som var väl införstådda med att de hjälpte tyskarna, det bar dem emot men såg ingen annan väg att försörja sina familjer. Tyskmagasinen som de har kommit att kallas är ett av de få monument som finns kvar i Sverige över vårt samarbete med tyskarna under kriget. Det västra magasinet används idag av Malmbanans vänner som depå för järnvägsmateriel.

Text: Ulf Boström
Källa: Norrbotten – värt en resa!